Sammanslagning till Falu kommun

2021 var det 50 år sedan Falu kommun blev till. Sammanslagningen skedde stegvis under storkommunreformen 1952-1971. Falu kommun grundades av landskommunerna Apeboda, Bjursås, Enviken, Stora Kopparberg, Sundborn, Svärdsjö, Vika och Falu stad.

Från socken till storkommun

År 1863 trädde kommunalförordningarna i kraft, vilka avsåg införande av kommunstyrelse på landet, i stad och köping samt kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, så småningom även landsting.

Klicka här i länken finns kommunalförordningarna Kongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 11 kommunalförordningarna år 1862 att läsa Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kommunerna som bildades utgjorde logisk fortsättning på sockenstrukturen. Även om man var inne på tanken om större enheter redan långt tidigare så föll ordningen ändå efter kyrkosocknarnas lokala självstyre och blev likställt med kommunalt självstyre. Under lång tid hade socknenstämman/kyrkoråd, rådstuga, ting och magistrat varit en grundläggande administrativ organisatorisk enheten på Sveriges landsbygd ända sedan 1100-talet.

1800-talet innebar stora förändringar på flera områden ekoniskt och polititskt inte minst. Kyrkan hade haft hand om alla lokala frågor, både andliga och rent praktiska som skolor, fattigvård och hälsovård. Nu överfördes de värdsliga frågorna istället till kommunerna. Deras administrativa gränser överensstämde dock oftast med socknarnas.Kommunerna fick allt eftersom samhällets utveckling fortskred med industrialisering och urbanisering, fler uppgifter och ansvarsområden genom decentralisering från staten till kommunen. 

Storkommunreformen år 1952 påbörjade en aktiv sammanslagning och man planerade redan då inför nästa reform satt till 1971. Bildandet av storkommuner hade bland annat som argumentet för inrättandet att bättre kunna ta sig an välfärdsrefomer i samhället så som inom skola, vård och omsorg till exempel. Man ville ha större administrativa enheter och tänkte att dessa skulle kunna klara av uppdragen bättre. Uppdelningen i olika sorters kommuner ersattes av ett enhetligt kommunbegrepp med namnet kommun. Endast några tätorter valde senare att hålla kvar benämningen stad så som Stockholm, Götebrog och Malmö med flera.

I Sverige fanns det som mest drygt 3 000 socknar/landskommuner i Sverige. I dag finns det 290 kommuner.

Sammanslagningen gick i flera etapper

• 1952 inkorporerades Aspeboda med Stora Kopparberg.
• 1955 delar av Stora Kopparberg slås ihop med Falu stad.
• 1967 inkorporerades Stora Kopparberg och Vika med Falu stad.
• 1971 sammanlades Bjursås, Enviken, Sundborn och Svärdsjö med Falu stad, vilken fick ge namn åt storkomunen, Falu kommun.
• 1990 övertogs ett område med 6 personer från Åls församling i Leksands kommun som flyttades in i Bjursås församling.

Aspeboda, Stora Kopparberg och Vika först

Aspeboda gick ihop med Stora Kopparberg. Nästa steg var Vika och Stora Kopparberg som var de första landskommunerna som accepterade samgåendet med Falu stad, båda två i december 1966. Deras sista fullmäktigesammanträden, enligt den gamla modellen, förevigades på film. Stora Kopparbergs kommunfullmäktige höll sitt sista sammanträde i Sockenstugan vid Kopparbergs kyrka den 22 december. Sedan blev det oxfilémiddag och medaljutdelning på Grand Hotel.

Övriga landskommuner var dock mer tveksamma till ett samgående.

I maj 1969 hade man ställt in sig på att vänta med ett samgående till årsskiftet 1973/1974, men den 11 oktober 1969 deklarerade Sundborn att man ville begära sammanläggning redan från den 1 januari 1971.

Borlänges kommunsammanslagning skulle vara klar då och Svenska kommunförbundet rådde Falun att följa grannkommunens exempel och därefter inleda en satsning på en Falun-Borlänge-region.

Den 17 december 1969 bestämdes sig Bjursås och Enviken för att följa Sundborns exempel. Svärdsjö fattade sedan sitt beslut den 29 samma månad.

Man ska inte glömma att kommunreformerna medförde förändringar, inte bara för landskommunerna utan även för Falu stad.

Magistraten med borgmästaren som ordförande avskaffades 1965 efter att ha funnits sedan mitten på 1300-talet.

Sista sammanträdet med stadsfullmäktige hölls den 10 december 1970 som därefter hette kommunfullmäktige. Drätselkammaren blev kommunstyrelsen. Borgmästare blev till kommundirektör. Stadssekreterare blev till kanslichef för att inte blandas ihop med statssekreteraren.

Svärdsjö landskommun var sist ut med att gå med. Inför kommunalnämndens möte den 29 december 1970 utryckte sig en ledamot så här om den tänkta reformen:

”Vi är många människor i glesbygden som hyser farhågor. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får”.

Den politiska striden kring hur Svärdsjö skulle göra var hård in i det sista.

Den slutliga omröstningen gav resultatet 16 röster för och 15 emot. Med minsta möjliga marginal hade Svärdsjö sagt ja till att bilda en storkommun. Elva reservationer lämnades in och två ledamöter avstod från att rösta.

Den 10 december 1970 hölls sista sammanträdet med Stadsfullmäktige i Falu stad. Ordförande Olof Hillner sa bland annat i sitt tal att det som 15-20 år tidigare hade kallats inkorporering, nu kallades sammanläggning.

Nu började en ny tid med ett helt nytt arbetssätt. Ett par av resultaten under 1970-talet blev den första kommunöversikten och förberedelserna för den nya kommunplanen.

Motståndare fanns

Kommunernas inställning till reformen och sammanslagningen varierade ganska mycket. Flera kommuner i Sverige blev tvungna att gå med på det. I Kopparbergs län var det tre landskommuner som infördes med tvång. Motiven generellt i landet för de län som uppvisade hörge andel krav på självständighet kan sammanfattas i två skäl, dels att kommunernas innevånarantal var relativt höga, dels geografiska förhållanden så som stora ytor och långa avstånd. Andra markanta argument var att man hade redan en hög servicenivå för att klara sig självoch kunde ta sig an välfärdsuppgifterna till exempel eller också det att en storkommun måste anställa fler tjänstemän, vilket skulle ge en uppenbar risk för tjänstemannastyre, miskat inflytande med negativa effekter på demoraktin.

Det var många som fortsatt var motståndare till sammanslagningarna. Tidigare hade varje socken skött sina egna angelägenheter utan några större kontakter med grannsocknarna. ”Det torde icke ha varit så att man saknade framtidsperspektiv, men sannolikheten talar för att man icke ville blotta dessa framtidsvyer för varandra och än mindre ta kontakt i syfte att söka samförståndslösningar”, skrev Willy Jansson i Stora Kopparbergets sockenbok 1969.

Samtidigt insåg man fördelarna med att gå samman. Bostadsbebyggelse, industrietableringar, skola, barn- och äldreomsorg, med flera andra behov, kunde planeras och samordnas på ett helt annat sätt om kommunen var en större enhet. Många pendlade dessutom till jobb på annan ort och kände inte längre en lika stor samhörighet med sin hemsocken.

Svärdsjö landskommun var sist ut med att gå med. Den politiska striden kring hur Svärdsjö skulle göra var hård in i det sista och var sist ut med att gå med. Inför kommunalnämndens möte den 29 december 1970 utryckte sig en ledamot så här om den tänkta reformen: ”Vi är många människor i glesbygden som hyser farhågor. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får”.

Den slutliga omröstningen gav resultatet 16 röster för och 15 emot. Med minsta möjliga marginal hade Svärdsjö sagt ja till att bilda en storkommun. Elva reservationer lämnades in och två ledamöter avstod från att rösta.

Att sammanslagningen 1971 skulle genomföras hade klart deklarerats från statsmakternas sida. Om det inte kunde ske frivilligt skulle det ske lagstiftningsvägen senast 1974 var påbudet. I någon mån mildrades motståndet av att man hade bytt term – från inkorporering till sammanläggning. Ordförande Olof Hillner sa bland annat i sitt tal att det som 15-20 år tidigare hade kallats inkorporering, nu kallades sammanläggning.

Sista sammanträdet med stadsfullmäktige hölls den 10 december 1970 i Falu stad som därefterbytte namn till kommunfullmäktige. Drätselkammaren blev kommunstyrelsen. Borgmästare/kommunalborgmästare döptes om till kommundirektör. Andra titlar bytte också namn. Endast benämningen stadskansli och stadsjurist lever kvar i dag som minner om forna dagar.

Nu började en ny tid med ett helt nytt arbetssätt. Ett par av resultaten under 1970-talet blev den första kommunöversikten och förberedelserna för den nya kommunplanen.

En av de nya kommunerna som bildades var alltså Falu kommun som fyller 50 år i år!

Lästips

• Sveriges kommunindelning 1863-1993. Andersson, Per (1993). Mjölby: Draking. Libris Länk till annan webbplats. 7766806 Länk till annan webbplats.. ISBN 91-87784-05-X Länk till annan webbplats.
• Storkommunreformen 1952. Striden om folkhemmets geografi Stads- och kommunhistoriska institutet, 2002.
• Stora Kopparbergs socken - Historik, utgiven av Stora Kopparbergs kommun och Falu stad, 1969, Dala-Demokratens civiltryckeri Falun
• Från sockenkommun till storkommun- en analys av storkommunreformens genomförande 1939-1952 i en nationell och lokal kontext, Erik Wångmar, Växjö University Press, Acta Wexionensia Nr 25/2003
• Protokoll och handlingar från Ladskommunerna Apeboda, Bjursås, Enviken, Stora Kopparberg, Sundborn, Svärdsjö, Vika samt Falu stad finns att ta del av hos Falu kommuns Centralarkiv.